DUBBELMORDET I TERJÄRV

Den 12 april 1786 halshöggs tre män på avrättningsplatsen i Kronoby. Soldaterna Matts Hjelt, Abraham Frodig och Peter Lindström hade dömts av hovrätten i Vasa för mord, rån och mordbrand. Straffet var hårt. Först skulle deras högra hand huggas av, sedan skulle de halshuggas och till sist skulle kropparna steglas, det vill säga spikas fast på ett hjul som hängdes upp på en påle. Där skulle alla förbipasserande kunna se deras avhuggna kroppsdelar och avskräckas från att begå samma brott.

Avrättningar var råa men populära tillställningar på den här tiden. De samlade alltid stora mängder åskådare. Den här aprildagen hade hundratals nyfikna samlats vid avrättningsplatsen. Män, kvinnor och barn fanns på plats – alla ville se hur de dömda straffades för sitt brott. Händelsen var så anmärkningsvärd att man till och med skrev en liten skrift om hur det hela gick till. Skriften trycktes på både svenska och finska och så här återger den händelserna.

Det tragiska händelseförloppet fick sin början redan några veckor innan den ödesdigra mordkvällen. Soldaterna Hjelt och Lindström hade brutit in sig i en bod på läraren Johan Mattsons enkla och avlägset belägna gård i Terjärv i hopp om att där komma över pengar. De lämnade brottsplatsen besvikna och utan byte den första gången. Övertygade om att läraren hade pengarna gömda någonstans i huset beslöt de sig för att slå till en andra gång. De tog med sig soldaten Frodig som var en ökänd brottsling på orten. Han var stor till växten och hade redan en gång tidigare gjort sig skyldig till dråp.

De tre männen begav sig sent en kväll till stugan där läraren och hans fru låg och sov. När männen bryter upp dörren, vaknar läraren och hans fru av oljudet. Skräckslagen rusar läraren upp och tar sitt oladdade gevär i handen. Han hotar skjuta inkräktarna om de tar ett steg till. Männen stannar och förklarar att de är resande som bara kommit för att be om lite mat. Hustrun räcker gästerna lite bröd och smör som de äter i förstugan medan läraren håller vapnet riktat mot dem. Men Frodig är snabb i rörelserna och tar tag i gevärspipan. Han drar ut läraren i förstugan, tar ett strupgrepp på mannen och håller tillsammans med Lindström fast lärarens armar så att denne inte kan röra sig. Hjelt sticker då en kniv i bröstet på läraren, som strax därpå dör i sina mördares armar.

Hjelt och Lindström tränger sig in i stugan och kräver pengar av hustrun som försäkrar dem om att hon och hennes man inte har några pengar. Lindström tar aska ur spisen och kastar askan i ögonen på hustrun. Hjelt sticker henne med samma kniv som han just mördat mannen med. Liggande på golvet i sitt blod ger hon dem nycklarna till kistan. För att döda henne sticker de henne ännu en gång – den här gången med bajonetten. Männen öppnar kistan och tar med sig pengar, linnekläder, guldringar och ett fickur som läraren själv tillverkat.

För att dölja sina spår besluter sig förövarna för att bränna liken. De bär liken till sängen och tänder eld på stugan. Sedan flyr de tre männen ut i den mörka natten. När grannarna som i gryningen skyndat till stugan lyckats släcka elden märker de att det finns blod på de dödas kläder. De drar slutsatsen att läraren och hans fru blivit mördade.

Hjelt, Frodig och Lindström gömmer sig i en lada tio kilometer från brottsplatsen. Efter ett dygn återvänder de till sina soldattorp som om inget hänt. Tillsammans planerar de att rymma till Savolax och där sälja sitt byte, men på grund av sitt kriminella förflutna misstänks de snart för det grymma brottet. De har inget alibi för mordkvällen. När torpen genomletas hittas en del av tjuvgodset hemma hos Hjelt. Han bekänner brottet och anger de två andra.

Myndigheterna hade gett kyrkoherden Anders Chydenius i uppdrag att hålla ett förmanande tal till den församlade skaran. Åhörarna skulle lära sig av de dömdas misstag. Chydenius hade känt de tre mördarna sedan de var barn. Han hade följt deras liv på nära håll och på alla sätt försökt få dem att växa upp till hederliga och skötsamma unga män. Alla hans ansträngningar hade visat sig vara förgäves. Redan i unga år hade pojkarna börjat snatta. Efter en tid hade de vågat sig på grövre brott och snart hade de blivit vana vid att stjäla. Medan de satt i fängelset berättade en av männen att det var hans mamma som lärt honom stjäla.

Kyrkoherden lyfter fram föräldrarnas roll i barnens uppfostran. Inte nog med att föräldrarna tydligen i vissa fall lärde sina barn att stjäla – de lärde dem också att supa.
Brännvinet brände man hemma och föräldrarna gav sina barn brännvin att dricka innan de små ens kunde gå. Men Chydenius kritiserar också den lättja och omoral det militära systemet orsakade bland soldaterna. Under fredstider bodde soldaterna på sina soldattorp, men de behövde inte anstränga sig så mycket för att få mat på bordet. Bönderna i deras rote var skyldiga att förse dem med utsäde, kläder, hö, ved och ibland pengar i utbyte mot att soldaten gav sig ut i krig om ett sådant bröt ut. Soldaterna blev lata, drack för mycket och spelade bort sin lön, predikade Chydenius. Han hade redan följt fem soldater från trakten till stupstocken på grund av grova brott de gjort sig skyldiga till. Men vems fel var det egentligen att de unga blev brottslingar? Deras eget, prästens, föräldrarnas eller det militära systemets? Vad tycker du?