ÅBO SOM EN DEL AV DEN SVENSKA STORMAKTEN:
EN KORT ÖVERSIKT

Under 1600-talet utvecklades det svenska riket till en europeisk stormakt. Det här innebar att landet blev mer betydande inom utrikespolitiken och ekonomin i Europa och att förvaltningen blev mer effektiv. Den allra största delen av befolkningen bestod ändå av bönder, och jordbruk var den viktigaste näringen i riket. Under 1600-talet skedde det många viktiga förändringar. Som exempel kan nämnas att det grundades nya städer och att bergsbruket tog fart. Sverige var inblandat i flera krig, vilket innebar att kronan hela tiden behövde mer pengar. Sverige producerade därför stora mängder koppar och järn som såldes till utlandet. Också tjära blev en viktig exportvara.

Befolkningen i det svenska riket kan delas in i fyra olika grupper eller stånd: adel, präster, borgare och bönder. Adelsmännen var få till antalet, och det fanns stora skillnader inom gruppen. En del var mycket rika och hade råd med ett lyxliv, medan andra försörjde sig som t.ex. officerare. Prästerna hade bl.a. ansvar för undervisningen av folket. Till borgerskapet räknades hantverkare och köpmän i städerna. En del av köpmännen bedrev utrikeshandel och var mycket förmögna, medan andra förmedlade varor till bönderna. De flesta kvinnorna var pigor eller bondhustrur på landsbygden. Eftersom många män var ute i krig fick kvinnorna ofta bära hela ansvaret för gården. En del kvinnor i städerna arbetade som t.ex. pigor, bagerskor och sömmerskor. Alla kvinnor utom de som var änkor betraktades som omyndiga. En del änkor kunde emellertid spela en betydande roll i samhället: förmögna och adliga änkor kunde ha en betydande egendom, och borgaränkor hade rätt att fortsätta med makens verksamhet.

Då man under 1600-talet talade om Finland avsåg man den östra rikshalvan, som tillsammans med Svealand och Götaland utgjorde kärnan av riket. Centrum fanns i Stockholm som växte betydligt under den här tiden. Havet förenade de olika delarna av riket, och det var lätt att resa till huvudstaden med båt. En stor del av de varor och produkter som behövdes i Stockholm kom från Finland, och det var också många finländare som flyttade över havet till rikets huvudstad. De områden som låg i närheten av Stockholm räknades till rikets centralområde, och dit hörde också sydvästra Finland med staden Åbo.

I mitten av 1600-talet, då det svenska riket var som störst, talades det många olika språk i riket, förutom svenska och finska t.ex. tyska, estniska, danska och samiska. Majoriteten av invånarna i Finland var finskspråkiga, ungefär en femtedel av finländarna var svenskspråkiga. Under stormaktstiden blev det allt vanligare inom de högre stånden att man talade svenska. Förvaltningen var också svenskspråkig, men de som arbetade inom lokalförvaltningen i Finland kunde ofta finska. De handlingar, t.ex. påbud och kungörelser, som statsmakten skickade ut var skrivna på svenska, och det var oftast prästerna som fick översätta dem till finska.

Åbo var den näst största staden i det svenska riket, bara Stockholm var större. Åbo hade bildats på medeltiden kring en gammal marknadsplats. I slutet av 1200-talet hade man börjat bygga en domkyrka och en borg, och kring dessa hade det uppstått en bosättning som hade stadsprivilegier åtminstone från år 1309. Under 1600-talet var Åbo den folkrikaste staden i Finland. Man har antagit att det bodde mellan 3500 och 4000 personer i Åbo i början av seklet. Fram till 1660-talet ökade antalet till ungefär 6000. Åbo var en viktig stad i det svenska riket. I början av 1600-talet delades alla svenska städer in i stapelstäder och uppstäder, och det var endast stapelstäderna som fick bedriva utrikeshandel. Uppstäderna fick bara driva handel med varandra eller med stapelstäderna. Åbo var en av de få finländska städer som tilldelades stapelrätt. Åbo var också ett viktigt centrum för förvaltningen i Finland. Generalguvernören Per Brahe vistades periodvis i Åbo, och om han ville genomföra en reform i Finland prövade han den ofta först i Åbo.

Under 1600-talet skedde det flera viktiga förändringar i Åbo som hade att göra med att det svenska riket höll på att utvecklas till en stormakt. År 1623 grundades den första hovrätten i Finland i Åbo. Orsaken var att det var alltför lång väg till hovrätten i Stockholm. År 1635 delades Finland in i fyra län: Åbo och Björneborgs län (med Åland), Nylands och Tavastehus län, Viborgs och Nyslotts län samt Österbottens län. Den högste ämbetsmannen i länet var landshövdingen. Städerna styrdes av borgmästare och råd. År 1630 grundades ett gymnasium i Åbo och tio år senare det första finländska universitetet, Åbo akademi. Universitetet hade fyra fakulteter: den teologiska, den juridiska, den medicinska och den filosofiska fakulteten. Studenterna kom från båda rikshalvorna, och undervisningen skedde på latin. Gymnasiet och akademin gjorde att Åbos ställning som kulturellt centrum förstärktes.

Vilka människor bodde i Åbo på 1600-talet, och hur såg staden ut?

I Åbo, precis som i andra städer, bodde många olika slags människor, allt ifrån rika handelsmän till fattiga tiggare. Däremellan fanns det t.ex. vanliga borgare, hantverkare och tjänstefolk. Handelsmännen bedrev handel med utlandet, medan de vanliga borgarna förmedlade varor från handelsmännen till bönderna. Hantverkarna var indelade i olika skrån och utgjordes av bl.a. skomakare, skräddare, murare och smeder. Tjänstefolket bestod av pigor och drängar. De flesta av dem var antagligen födda i Åbo, men en del kom från landsbygden. I staden fanns det också fattiga inhysingar och lösdrivare. Inhysingarna försörjde sig på lite av varje och saknade egen bostad. Till lösdrivarna räknades personer som oftast saknade både fast arbete och bostad.

Om man promenerade på gatorna i Åbo kunde man få höra flera olika språk, inte bara svenska och finska. I början av 1600-talet var de flesta handelsmännen tyskar, och fram till mitten av seklet fortsatte tyska familjer att flytta till Åbo. En av orsakerna till detta var det trettioåriga kriget som pågick på kontinenten. Också under den senare hälften av 1600-talet flyttade det in tyska handelsmän, men deras andel av utlänningarna var inte lika dominerande som tidigare. De flesta tyska köpmän i Åbo härstammade från Lybeck. Åboborna bedrev handel med Holland, och de allra rikaste handelsmännen i staden under 1630- och 1640-talen var just holländare. Dessutom flyttade det in personer från England och Skottland. Genom giftermål blandades de olika släkterna sedan samman. Efter 1660-talet var det väldigt få utländska handelsmän som flyttade till Åbo. Nästan alla vanliga borgare kom från Finland, och de allra flesta av dem var Åbobor. Under första hälften av 1600-talet uppstod det rätt ofta konflikter mellan de utländska handelsmännen och de borgare som var födda i Åbo. Utlänningarna kunde bete sig föraktfullt mot andra borgare eller t.o.m. mot borgmästare och råd, vilket ledde till att de ställdes inför rätta.

På 1600-talet bestod staden Åbo av fyra kvarter: Kyrkokvarteret, Mätäjärvikvarteret, Klosterkvarteret och Aningaiskvarteret. Mitt inne i staden låg domkyrkan och Stortorget, som var det viktigaste torget i Åbo. Runt detta torg fanns de viktigaste offentliga byggnaderna, t.ex. rådhuset, hovrättshuset och stadshuset, och de finaste privata husen. Dessutom fungerade torget som centrum för handeln i staden. Den ståtliga domkyrkan dominerade stadsbilden. Runtom kyrkan fanns en mur som hade byggts redan på medeltiden. Inne i muren fanns flera byggnader som tillhörde domkyrkan eller akademin. Kyrkogården var den enda begravningsplatsen i staden.

De flesta husen i Åbo var låga, omålade och byggda av trä. Detta gjorde att bränder kunde få förödande konsekvenser. Alla offentliga byggnader runt Stortorget utom rådhuset var däremot byggda av sten, och det fanns också en del handelsmän som hade råd att bygga hus av sten. Även om städerna naturligtvis skilde sig från den omgivande landsbygden fanns det också likheter: även i städerna fanns det hästar, kor och svin. Gatorna var smala. I den medeltida stadslagen stod det att de skulle vara minst åtta alnar breda, alltså 4,8 meter, men det var bara de allra bredaste gatorna som uppfyllde detta krav. Det fanns endast en bro över ån, och den var belägen vid ändan av Stortorget.

Jennica Thylin
Redigeringsdatum 14.1.2008