BROTT OCH STRAFF

Vad har mördaren Juha Valjakkala och den före detta backhoppningsstjärnan Matti Nykänen gemensamt? Jo, båda är våldsmän, även om deras brott vitt skiljer sig åt vad gäller graden av våld, och båda har suttit fängslade på Kakola i Åbo. Kakola var under många år det fängelse i Finland där de grövsta brottslingarna avtjänade sitt straff. Det strängaste straffet i Finland i dag är livstids fängelse, vilket en gärningsman kan få för t.ex. dråp. För mindre brott kan förbrytare även dömas till böter, villkorligt fängelse eller samhällstjänst.

Handlingar som vi i dag bara skulle rycka på axlarna åt eller som skulle resultera i en mildare dom kunde under tidigare århundraden vara ett allvarligt brott som gärningsmannen dömdes till döden för. Under 1600-talet var de vanligaste brotten som man dömdes till döden för våldsgärningar, utomäktenskapliga förbindelser, tidelag (sexuellt umgänge med djur), barnamord och häxeri.

Kroppsstraff var ett av de straff en brottsling kunde dömas till för några hundra år sedan. I Åbo var det de fattigas uppgift att sätta förbrytare i halsjärn medan de lägre borgarna skulle ordna gatlopp. Ibland kunde det hända att en brottsling bytte ett gatlopp mot spöstraff. Ett gatlopp motsvarade ungefär nio slag med ett spö. Det fanns även personer, t.ex. spöaren eller bödeln, som avlönades av staden för att verkställa gärningsmännens domar. Dessa yrken gick ofta i arv från far till son. Bödeln skulle även sköta renhållningen, kastrera och avliva djur samt fånga förrymda svin i staden. För ett svin som han hade tagit fast en gång fick han åtta öre i ersättning, följande gång dubbelt upp och tredje gången fick han behålla det förrymda djuret. Denna inkomst utgjorde en stor del av bödelns lön.

Bödeln var ofta en avskydd person. Det var inte ovanligt att han själv slutade sina dagar på stupstocken, t.ex. blev bödeln i Åbo år 1477 hängd i Stockholm för att ha stulit en ko. Avrättningsplatsen vid Galgberget på Gertrudsbacken var länge i bruk i Åbo. När bosättningen under 1700-talet kom alltför nära platsen beslutade man att flytta galgen först till Tavasttull och sedan till Nylandstull. Stadsborna ansåg emellertid att galgen och stupstocken förfulade stadsbilden varvid man år 1778 beslutade att flytta den till det mindre använda nya torget kring vilket det inte fanns någon bosättning. Detta torg låg ungefär på samma ställe som dagens salutorg. Också där rådhuset finns i dag har det skett avrättningar. Efter en avrättning skulle bödeln placera den dödas kropp på en påle och på vardera sidan sätta upp huvudet respektive offrets högra hand.

Bödeln arbetade inte enbart i Åbo stad, utan hans tjänstedistrikt var Åbo och Björneborgs län. Några av de bödlar som var verksamma i Åbo med omnejd hette Jöran Jöransson Keikeli, Mikael Nappal, Mikko Peura, Josef Brage, Abraham Tapper och Gustaf Andell.

De som dog i Åbo begravdes vanligtvis inne i domkyrkan, på kyrkogården Unikankari som låg runt kyrkan eller på någon av de mindre begravningsplatserna som fanns i staden. Man har bl.a. funnit likdelar i hörnet av Stora Tavastgatan och östra Auragatan, längs Lilla Brahegatan där Helge And-kyrkans begravningsplats troligen funnits och nedanför Kakolabacken, på den f.d. segelduksfabrikens tomt. Där har t.ex. de som dött i fängelse begravts. Först i början av 1800-talet grundades begravningsplatsen Skansmalm, som var den första begravningsplatsen i Åbo som låg utanför stadskärnan.

Att sätta någon i fängelse var ovanligt på 1600-talet. Det fanns två förvaringsplatser i staden för dem som av någon anledning anhölls och måste förvaras bakom lås och bom. I ”tjuvkällaren” i rådhuset placerades tjuvar, medan de övriga anhållna fick sitta i ”arrestkammaren”. Det fanns många olika skäl till att sätta någon i häkte på vatten och bröd. En av dem som suttit häktade var en kvinna, med flera små barn hemma, som inte kunde betala sin skuld på 40 mark. Det var borgarna och stadstjänarna i Åbo som hade till uppgift att sköta bevakningen av fångarna.

Farliga brottslingar fick sitta slagna i järn på slottet. Under 1700-talet skulle fångarna på slottet själva stå för sitt uppehälle. För dem som hade pengar var detta inget problem eftersom vakterna lätt kunde mutas, men för de fattiga var förhållandena svårare. År 1816 var 139 av de fångar som satt på Åbo slott dömda för stöld, 58 var lösdrivare, 13 mördare och 22 avtjänade sina böter i fängelset. Böter har under alla tider varit det absolut vanligaste straffet för ett brott. Man kunde dömas till böter för att t.ex. ha deltagit i slagsmål, köpt olagliga varor, utan tillstånd vistats i Åbo, skyddat och inkvarterat lösdrivare och för att ha hanterat eld ovarsamt. Andra dömdes till straffarbete på någon av statens arbetsplatser. Sveaborg i Helsingfors är en av de platser som har byggts upp av brottslingar. Kvinnorna sändes däremot inte till någon byggarbetsplats utan sattes på spinnhus (ett kvinnofängelse där de fängslade sysselsattes med att spinna och väva). Spinnhuset var det enda ”kvinnofängelset” i Finland fram till 1819.