Åbotexter
Välj text i listan till vänster.
KORTA SAMMANFATTNINGAR av texterna
I den inledande artikeln behandlas Åbos ställning i det svenska riket under 1600-talet. Fokus ligger på Åbos placering i centrum av riket och de täta kontakterna till Stockholm. I artikeln redogörs också i korthet för befolkningen i Åbo. En stor del av handelsmännen var fortfarande på 1600-talet av utländsk härkomst, och stadsbilden kom därför att präglas av de många språk som talades av invånarna i staden.
1600-talet var en trolldomens och häxförföljelsernas tid. Nya vetenskapliga rön ledde till en förändrad syn på hälsa, kropp och själ. Anklagelser för häxeri belyser den samtida idévärlden. Genom att följa ett rättsfall från anklagelse till dom kommer vi i kontakt med stora delar av det åboländska samhället under 1600-talet, t.ex. befolkning, administration, trosföreställningar och informationsspridning.
Den gamla akademin i Åbo var efter Uppsala det äldsta universitet i det svenska riket. Dess studenter och lärare utgjorde från grundadet år 1640 framåt ett centralt inslag i Åbos stadsbild, särskilt i kvarteren kring domkyrkan där universitetets byggnader var belägna. Universitetet gjorde Åbo till den östra rikshalvans obestridliga andliga och kulturella centrum. Nästan alla ämbetsmän och präster som tjänstgjorde i övriga delar av Finland hade utbildats på svenska i Åbo, oavsett om deras modersmål var svenska eller finska.
Synen på hälsan, kroppen och sjukdomarna har varierat kraftigt under de sekler som gått. Även i Åbo kan man se spår av denna utveckling. Men hur har folket sett på hälsa och sjukdom? Vad gjorde man förr i tiden då man blev sjuk? Hur botade man sjukdomar? I en kort artikel om synen på hälsa och ohälsa berörs teman som epidemier, veneriska sjukdomar och hygien.
1600-talet var en tid som präglades av stora förändringar inom det svenska rikets administration, såväl centralt som regionalt. I denna artikel redogörs i korthet för hur denna process påverkade Åbo, t.ex. genom grundandet av Åbo hovrätt år 1623. Med hjälp av konkreta rättsfall ges även en inblick i borgmästarnas och rådets funktion inom rättskipningen och administrationen i staden.
De straff som utdömdes för brott skulle i det tidigmoderna samhället statuera varnande exempel för den övriga befolkningen. I artikeln beskrivs olika former av bestraffningar. Dessutom görs hänvisningar till platser i Åbo med omnejd som är förknippade med straff och död.
Varje söndag fick kyrkfolket lyssna till sin präst som läste upp kungörelser i en halv timme, ungefär lika länge som våra TV-nyheter klockan 20.30. Kungörelserna som gällde allt från kungliga förordningar till böndernas bortsprungna kreatur fungerade in på 1900-talet som ett minst lika viktigt massmedium som tidningspressen. I Finland var det prästernas sak att översätta kungörelserna från svenska till finska. Också till helt finskspråkiga församlingar kom majoriteten av överhetens kungörelser i svensk språkdräkt. Bland länsstyrelsens i Åbo och Björneborgs län kungörelser, som långt in på 1800-talet publicerades endast på svenska, väljs en kungörelse som handlar om en efterlyst person. Den placeras därefter in i sitt kommunikativa sammanhang. Hur gick det till när också de finskspråkiga blev upplysta om att en person som såg ut och var klädd på ett visst sätt var efterlyst av myndigheterna?
Åbo var centralort inte bara för administrationen utan också för kommunikationerna och handeln i landet. Marknaderna ägde rum på vissa tider av året och lockade människor från hela Åboland. Ännu i dag ordnar man bl.a. Henriksmarknader och Strömmingsmarknader – många gånger kanske utan att varken besökarna eller försäljarna känner till bakgrunden till dessa evenemang. Hantverket och hantverkarna utgjorde ett viktigt inslag i stadens näringar och underhåll. I artikeln behandlas skråverksamheten och de årligen återkommande marknaderna.
Rikssprängningen år 1809 innebar inget märkbart brott för det svenska inslaget i Åbo eller stadens kontakter till Sverige. Det svenska språket var det enda som användes i skolor och vid ämbetsverk i årtionden framåt, handeln riktade sig fortfarande mot Stockholm och betalningen skedde med svenska mynt. Universitetets kontakter till Uppsala förblev starka, och de nya idéer som så småningom skulle bidra till att man började utveckla det finska skriftspråket spreds till studenterna via svenska tidskrifter. Efter 1812 började storfurstendömets politiska tyngdpunkt förflyttas till den nya huvudstaden Helsingfors som enligt de ryska myndigheternas önskemål låg längre från Stockholm och närmare S:t Petersburg. Ännu en lång tid framöver kvarstod dock Åbo som den centrala förvaltaren av det kulturella svenska arvet i Finland.